Ordförande Wikström

Kongressen 2011 är över och SSU förbundet har en helt ny ledning. Magasin 08 har träffat Gabriel för att ta reda på mer om honom, och vart han vill leda vårt förbund.

”Jag vill bli ordförande för att jag vill bidra till att SSU börjar prata mer politik. Jag upplever att vi som ungdomsförbund måste bli tydligare och vi måste våga prioritera och prata om de stora frågorna för dagens unga. Det är framför allt utbildningspolitiken, jobbpolitiken och bostadspolitiken. Kring de frågorna önskar jag att SSU skulle bli spetsigare, tydligare och inte bara peka på problemen utan också presentera lösningar.”

Gabriel beskriver sig själv som en god lyssnare med en förmåga att samla människor. Han menar att hans förmåga kompromissa och hitta lösningar kommer komma väl till hands i arbetet.

”Jag tror att det behöver vi i SSU och inte mer splittringar.”

Splittringar har alltid varit en het fråga inom vårt förbund. Men Gabriel var tydlig med att vi inte behöver fler splittringar. Han var dock mer villig att diskutera andra brister som förbundet har haft, och hur vi skulle eventuellt kunna lösa de.

”När vi är syns i media pratar väldigt mycket organisatoriska frågor. Det senaste halvåret har vi pratat om vi ska ha en extra partikongress och när den ska vara. Vi har pratat om partistyrelse ska avgå och vem som ska bli partiordförande och så vidare. Men vi har inte pratat de politiska sakfrågorna. Det är en brist. En annan brist är att vi ofta inte bygger vår politik och våra politiska förslag på fakta och kunskaper. Det räcker inte bara att ha rätt värderingar utan vi måste också ha en ordentlig samhällsanalys, kunskaper om vad forskning säger och hur samhället ser ut för att kunna gå framåt. Det tycker jag inte att vi har gjort tillräckligt hittills.

Jag har varit SSU:are både när vi har haft majoritet och när vi varit i opposition. Hela tiden har vi pratat mer om vad som händer i SSU än vad vi har pratat om våra politiska motståndare. Det är ett problem då det tyder på att vi är oss själva nog. Vi är ganska självgoda och inte nyfikna på samhället runt om oss. Jag tror att vi behöver bli nyfikna och faktiskt driva frågor. Vi måste också skapa en tydlig ”vi-känsla”. MUF skapar sin ”vi-känsla” genom att ha oppositionen som motståndare medan vi skapar våra motståndare inom förbundet eller arbetarrörelsen. Vi måste sluta med det och inse att vi har en gemensam motståndare och det är den borgerliga politiken. ”

Samhällsanalysen lyste som en röd tråd genom hela samtalet. Gabriel poängterade gång på gång att vi faktiskt inte kan åstadkomma någonting alls om vi inte samtalar. När jag frågade om hur framtidens SSU ska nå ut till ungdomar var Gabriel fylld med idéer.

”Skolklubbar är till exempel en jätte bra idé. Kan vi få igång skolklubbar så kommer vi automatiskt ha en bas i många skolor, men det räcker inte utan vi måste kanske gå lite ”back to basic”. Jag skulle gärna vilja se att vi som SSU:are sysslar mer med dörrknackning till exempel. Att vi faktiskt går hem till unga människor och frågar de hur de ser på sitt liv, hur de ser på samhället och vad de skulle vilja förändra. Istället för att alltid föra fram våra åsikter och politik faktiskt intressera oss om deras liv och hur de ser på utvecklingen framöver. Vi måste alltså prata om vad socialdemokratin är, och vad det skulle innebära för de. Det är ett flertal sätt, och blir vi uteslutna från skolor så får vi hitta ännu fler sätt att nå människor. Dörrknackning kan vara ett, telemarketing ett annat. Vi måste röra oss ute i samhället och vara där människor är. Vi måste hellre göra sånt än sitta inne i en källarlokal. Vi har alldeles för många interna möten. Det är inte ofta vi SSU:are är ute och pratar med människor klockan tre på natten. Men det är väldigt många unga ute på stan då.”

Att vi ska vara där ungdomar är det tydliga budskapet från Gabriel. Att vi måste bli bättre på det är en självklarhet, och då menar Gabriel att vi måste förändra sättet vi kampanjar på.

”I framtidens kampanjer måste vi fokusera mer på innehållen än vad vi tidigare gjort. Vi har tidigare varit väldigt låsta vid formen. Förbundet har varit den som tryckt upp affischer, flygblad, folder och så vidare som sedan skulle ut och distribueras. Vi måste mer fokusera på vad vi ska kommunicera och istället sätta det personliga samtalet i centrum. Vi måste möta människor där de är och och fråga om deras vardag i första hand. SSU måste vara nyfiken på samhället och inte tro att vi sitter på alla lösningar och svar. Jag ser gärna att distrikten och klubbarna har lokala kampanjer. Vill vi vara en folkrörelse så måste den byggas underifrån, och det bygger på att lokala SSU organisationer bär upp de frågorna som är viktiga för ungdomarna i sitt närområde.”

Gabriel menade också att distrikten och kommunerna drar ett tyngre lass än förbundet. Därför måste vi också ha tillräckligt med resurser för att sköta vårt jobb.

”Ambitionen måste vara att mer resurser delas ut till distrikt och kommuner, där verksamheten är. Förbundet gör egentligen väldigt lite verksamhet, men har de största resurserna. De lederna som gör de flesta aktiviteterna har förhållandevis väldigt lite pengar. Dessa organisationsleder måste få mer resurser så att man har det man behöver för en bra verksamhet.”

Som ordförande som kommer Gabriel sitta i partiets mäktiga verkställande utskott. Att mångfald och unga kandidater är en bristvara i partiet är ingen hemlighet. Gabriel påpekade att det ofta är en homogen grupp som styr och ställer i partiet. Det är inget som ska förbli.

”Partiet har varit i en stor kris och man har fortfarande jätte stora problem. Där tror jag att SSU kan ta ett ansvar för att sätta igång en idédebatt i socialdemokratin. Jag önskar också att SSU:s förhållande till partiet ska bli som en samarbetspartner. Vi ska presentera lösning och inte bara peka på problem som vi sedan ber partiet lösa. Då behöver vi inte längre tycka att partiet gjort för lite.  Vi ska vara seriösa och driva en seriös politik. SSU ska visa att vi är duktiga. Partiet ska absolut inte ta in unga på listan bara för att man vill vara snäll eller för att man måste. De ska ta in unga SSU:are av en anledning: för att vi är så jävla bra.”

Gabriel Wikström
Bästa bok: This book will save your life
Bra musik: Lars Winnerbäck
Favorit film: Kill Bill
Vart jag är om tio år:
Jag är övertygad om att jag fortfarande är samhällsengagerad, men i vilken form vet jag faktiskt inte. Jag hoppas att det är på något ställe där jag kan få utlopp för hela min kreativitet och de erfarenheterna jag då kommer att ha.

Rassoul Pourassad

Rör inte mitt kött

Den senaste tiden har du kanske fått höra mycket om köttindustrins inverkan på miljön. Frågan har uppmärksammats av politiker, organisationer och media. Kanske har du reagerat instinktivt och tyckt att ingen ska lägga sig i vad du äter. Kanske är du glad att få vägledning. Vad vi äter är en stor del av våra liv, därför blir det för många en känslig fråga. Tanken på en nedskärning av köttindustrin har börjat gro och mogna. Många har börjat acceptera att dagens höga köttkonsumtion inte går hand i hand med hållbar utveckling.

Världen har länge varit medveten om industriers och transporters klimatpåverkan. Men livsmedelsindustrin lyfts ofta bort från debatten. År 2006 kom FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO, ut med rapporten Livestock’s long shadow. Där står att köttindustrin och djuruppfödningen står för 18 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser. Det är mer än världens samlade vägtransporter. FAO konstaterar också att jämfört med 1950 års nivåer har köttkonsumtionen i världen femdubblats. Deras statistik från 2002 visar att vi i i-länderna äter i snitt 78 kg kött per person och år, medan det bara är 28 kilo kött per person och år i u-länderna. Allt tyder på att ju större välstånd desto större köttkonsumtion. År 2050 förväntas den globala konsumtionen av kött ha mer än fördubblats jämfört med 1999 års nivåer – från 229 miljoner ton till 465 miljoner ton.

År 2007 importerades totalt 41 miljoner ton soja till Europa. Sojan blir foder till djur, som sedan blir människomat. Om vi skulle äta sojan direkt istället för att ta den här omvägen skulle det gå åt 90 procent mindre soja. Och var finns det plats att odla all denna soja? Jo, i regnskogen. Varannan sekund skövlas regnskogsområden motsvarande en fotbollsplan. FAO skriver vidare att köttindustrin tar upp 70 procent av all odlingsbar mark och 30 procent av jordens totala yta. Dessa 30 procent har en gång i tiden varit vild natur med en hög biologisk mångfald. Köttindustrin står även för 8 procent av vattenanvändningen, 55 procent av erosionen och sedimenteringen, 37 procent av användandet av bekämpningsmedel och 50 procent av antibiotikaanvändningen.

Ett stort hinder för att få genomslag i den här frågan är EU. De lägger ungefär halva sin budget på så kallade jordbrukssubventioner. Så fort konsumtionen av kött går ner så bidrar EU till marknadsföring av köttprodukter för att få upp den igen. Det skrämmande är också att EU köper upp och lagrar alla varor som inte blir sålda i Europa. Överskottet dumpas sedan i länder utanför EU vars marknader förstörs. Ofta i fattiga länder som gör allt för att bygga upp en fungerande livsmedelsproduktion. Det är en försäkring för europeiska köttproducenter men en katastrof för u-länderna. Producenterna i dessa länder kan aldrig konkurrera med underpriserna på de europeiska jordbruksvarorna. På så vis bromsas den ekonomiska utvecklingen i u-länderna.

Det finns förstås många myter och fördomar om vegetarisk mat. Det vanligaste är att man inte skulle få i sig tillräckligt med protein och andra näringsämnen om man inte äter kött. Speciellt de som tränar och barn som växer. Naturskyddsföreningen skriver i sin rapport ”Soja som foder och livsmedel”, att svenskar i genomsnitt äter betydligt mer kött och köttprodukter än vad Livsmedelsverket bedömer vara tillräckligt ur näringssynpunkt. De säger också att soja och andra baljväxter på ett utmärkt sätt kan komplettera kött och fisk som proteinkälla. I många avseenden är det rent av hälsosammare att äta vegetariskt.

Det handlar inte om att sluta äta kött helt. Vi ska sänka produktionen till en rimlig nivå. En av politikens uppgifter är att underlätta för människor att leva klimatsmart och på ett sätt som inte har negativa effekter för fattigare delar av världen.

Jag tror att vegetarisk mat som standard i SSU och partiet är ett bra initiativ för att öka medvetenheten hos politiker. När någon ny SSU:are frågar varför vi äter vegetariskt ska vi berätta att det är för att minska vår klimatpåverkan, regnskogsskövlingen, svälten, vattenbristen och klyftorna mellan rika och fattiga länder. Vi förändrar inte världen på ett kick, men vi är väl hellre en del av lösningen än en del av problemet.

Kajsa Elfström, SSU Vallentuna

Meet Maggan – by Magget.

Vi har fått en ny ombudsman i länet! Vi vet alla är nyfikna och fyllda med frågor kring vem den personen vi numera ska ringa till om vi bor i sydost eller har frågor kring studier är. Magasin 08 har svaret!

Så till frågan alla ställer just nu: vem är länets nya ombudsman?
Jag heter Magdalena Ottersten och är 26 år. Jag har en dubbelkandidat i statsvetenskap och miljövetenskap. På fritiden springer jag som en tok, tränar friidrott och umgås med mina hundar

Grymt med en atletisk ombudsman. Det kommer bli mycket spring i tjänsten! Så vad fick dig att söka tjänsten som ombudsman?
Jag har ju inte haft en politisk bakgrund som många av er har haft sedan ni var små, utan politiken är något som jag kom in på när jag började läsa miljövetenskap och på den vägen valde jag att också göra en kandidat i statsvetenskap. Jag blev mer och mer insatt, och mer och mer intresserad. Och det faktum att jag nu får vara en av spindlarna i nätet.. Större dröm kan man inte ha!

Och finare rörelse hittar man inte!
Självklar inte!

Så vart bor du idag?
Jag bor i Grimsta som ligger mellan Vällingby och Hässelby.

Förhoppningsvis så flyttar du snart till länet. Kan vi fresta dig med vackra Järfälla? Men du har en liten dialekt också så jag gissar på att du inte är stockholmare?
Järfälla låter riktigt nice! [detta sades med stor entusiasm. Reds. Anm.] Jag kommer ursprungligen från Göteborg, men har också bott i Helsingborg ett tag.

Du hade din första dag på jobbet idag och besökte bland annat Järfälla. Kan vi säga att besöka Järfälla har varit det bästa hittills?
Haha! Täby var inte så illa heller. Men Järfälla definitivt!

Min stolta Järfällahjärta tackar dig. Nu till en intressant fråga. Det var säkert ett antal personer som sökte till tjänsten, men du blev vald. Om det nu inte hade varit så, hade du fortfarande engagerat dig?
Definitivt! Det är något som har stått på agendan att göra extremt länge. Jag måste också säga att när jag ser er eldsjälar så blir jag helt varm om hjärtat. Och det är faktiskt sant, även om det låter lite klyschigt.

Låter bra! Det är tydligt att det politiska engagemanget finns hos dig. Vilka tre frågor skulle du ranka som dina hjärtefrågor?
Jag skulle säga miljön givetvis, men också jämställdhets- och mångfaldsfrågor.

Tack för dina svar! Vi ställer inga fler frågor så att SSUarna får personligen lära känna dig.
Ja, jag hoppas att jag får träffa så många som möjligt så snart som möjligt.

Och avslutningsvis, har du någon hälsning till alla lenare?
Nu kör vi!

Rassoul

Äganderätten kan inte lösa miljöproblemen! – Av: Samuel Kazen

En vanlig utbredd nyliberal myt är att en stärkt äganderätt skulle kunna lösa miljöproblemen. Resonemanget lyder: ingen vill se sin egendom förstörd. Stärker man ägarens rättigheter och kontroll över sin egendom kommer ägaren se till att ingen annan förstör egendomen. Vid en första anblick kan man tro att detta resonemang skulle kunna fungera. Det finns dock 3 allvarliga problem med resonemanget. (1) Människor är inte så långsiktiga och rationella. (2) Resonemanget fungerar inte i teorin p.g.a det kända ”fångarnas dilemma”. (3) Det finns en mängd praktiska hinder som gör att förslaget inte fungerar i praktiken.

(1) Vi är inte evolutionärt anpassade till att hantera problem som rör ett så stort antal människor och så enorma tidsperioder. En vanlig människa kalkylerar inte på sitt eget och sina barnbarns barnbarns långsiktiga välbefinnande. Visserligen har alla ett grundläggande intresse av mänsklighetens överlevnad, men denna typ av långsiktighet får oftast duka under för mer vardagsnära kortsiktigt tänkande. Det är mycket troligare att ägaren skiter i eller inte förstår att egendomen sakta blir förstörd än att ägaren handlar långsiktigt rationellt och försöker förhindra negativa konsekvenser som kan uppkomma på lång sikt.

(2) Även om vi tänkte långsiktigt rationellt så skulle ändå ingen handla miljövänligt. Fångarnas dilemma är ett mycket känt spelteoretiskt exempel som kortfattat kan beskrivas på följande sätt: målet för en rationell individ är att maximera sitt eget välbefinnande (där inkluderas egendom, vänner släktingar, barn osv.). Vi har ett val som står mellan att antingen källsortera, ändra köpvanor, stämma utsläpparna och bry sig om miljön eller också fortsätta leva som vanligt. Det är alltid bekvämare och genererar ett större välbefinnande att fortsätta som vanligt, men om tillräckligt många forsätter som vanligt så uppkommer stora minskningar av allas välbefinnande. Eftersom det inte finns någon anledning att ligga i och vara miljövänlig om ingen annan gör det (då drabbas man ju dubbelt, man får både ta konsekvenserna att ingen annan bryr sig om miljön samt göra meningslösa uppoffringar själv) så är det mest rationella att fortsätta som vanligt. Handlar alla rationellt blir det sämre för alla än om alla uppoffrar sig och bryr sig om miljön.

(3) Det är en praktisk omöjlighet att äga allt som skulle behöva ägas för att den nyliberala strategin ska fungera. Hav, vatten, sjöar, luft, öknar och stora öde markområden som ingen har någon nytta av kommer ingen äga och skydda. Många av dessa områden är omöjliga att avgränsa. Luft och vatten cirkulerar över allas egendomar. Den nyliberala lösningen innebär att alla markägare måste spåra upp hundratusentals olika kemikalier från hundratusentals olika företag och stämma dem ett och ett för att de släppt ut något gram miljögift som råkat blåsa till markägarens tomt. Detta är en praktisk omöjlighet. Dessutom är vår värld uppstyckad i markbitar som ägs av rika företagsledare. Dessa företagsledare bor sällan själva på de jättelika markområden de äger. Chefen för Coca-Cola drabbas inte av att deras fabriker sänker vattennivån så att fattiga människors brunna torkar ut. Företagsledarna mår inte dåligt av att bleka kläder med giftiga klorföreningar som arbetarna blir sjuka av eller av att dumpa tungmetaller och avfall på sina ägor.

Avslutningsvis, äganderätten skyddar ofta miljöförstörande verksamhet; en stärkt sådan kan på inget sätt förbättra vår miljö. För att lösa dagens miljöproblem krävs att vi utvecklar strategier för att komplettera för bristerna i vår moraliska karaktär. Även om människor inte har tillräcklig motivation för att av egen kraft handla miljövänlig så kan motivationen ökas genom belöningar och bestraffningar. Med smarta skatter, informationskampanjer och miljömärkningar kan man öka konsumenternas motivation att konsumera klokt. Lagstiftning är ett sätt att göra det rationellt, både på ett kortsiktigt och långsiktigt plan att handla rätt.

Samuel Kazen SSU-Sigtuna

Att stoppa vindkraft – Inte miljövänligt gjort utav Försvarsmakten – Av Aza Ali Cheragwandi

Vindkraft är en alternativ energikälla som är miljövänlig samt ger mycket energi och kan på lång sikt med hjälp utav vattenkraft ersätta kärnkraft, nu har Försvarsmakten bestämt sig för att tvinga ett vindkraftverksbolag att avgå ifrån sina planer att bygga kraftverk kring ett tiotal militära flygfält runt om i Sverige. Deras anledning är att planen som flyger därifrån ska flyga två och två varav den ena ska låsa sig in på det andra planet, med vindkraftverk nära kan planen istället låsa sig på dessa rotorblad och kanske kollidera med kraftverken.

Problematiken med detta beslut är att ett fåtal kraftverkt redan är färdigställda och redo att börja användas och måste därmed rivas ner om kommunerna går med på att dra tillbaka alla bygglov. Kraftverken finns där från första början då befolkningen klagar på att de är ”fula”, med andra ord att de inte passar in i miljön samtidigt som de för oväsen, därför har man byggt dessa kraftverk långt ifrån städer för att klagomålen skall besvaras godvilligt. När den Svenska Försvarsmakten bestämmer att man måste riva ner dessa kraftverk resulteras det i att hela Blekinge hamnar utan vindkraft.

Visst är olycksrisken ett allvarligt problem som måste omhändertas på samma allvarlighet, men att riva ner och förstöra problemet är inte det rätta valet man kan göra i denna fråga. Politik, som kommer att bestämma om detta beslut skall beviljas eller ej, är att Kompromissa. Därav ska man hitta lösningar till båda parterna, inte endast en som vill gynna sig själv och utesluta vindkraftverk som gynnar miljön, med andra ord hela nationen. Jag har gång på gång skrivit om miljön och dess betydelse för både politiken och samhället, nu kan man se att politiken kan avgöra om samhället ska följa miljöns väg eller Försvarsmaktens väg. En alternativ rutt för flygplanen går att hitta och på så sätt skydda och investera i Vindkraften som finns eller skall byggas. 

Alternativa energikällor är fortfarande ett ämne som diskuteras och utvecklas utan att vi känner av det. Det är ett nytt sätt att hjälpa miljön samtidigt som det ger oss energi, jag väntar på den dagen kärnkraften i Sverige avvecklas och ersätts av dessa olika miljövänliga kraftverk. Danmark har ett väldigt kraftigt utbyggt vindkraftverk och vi alla vet att Danmark är en av Natos ursprungsländer sedan 1949 och då ställer jag er den frågan: Om Natos flygplan kan åka runtomkring i Danmark med dess utbyggda Vindkraftverk, kan inte då Sveriges militära flygplan göra det?

Nå Reinfeldt, nu har du ett ultimatum. Miljön, eller värnkraften?

Choose wisely.

Aza Ali Cheragwandi SSU Upplands-Bro

Vi ska varken jobba mer eller mindre utan med något meningsfullt! – Av: Samuel Kazen

En av fyra unga är arbetslösa. Sverige är ett av de länder i Europa med högst ungdomsarbetslöshet. Det är oacceptabelt. Men vad ska vi göra åt det? Hur ska vi lösa den övergripande arbetslösheten i Sverige på ett långsiktigt hållbart sätt?

Den nyliberala lösningen på arbetslöshet är sänkta skatter, ökad rörlighet, otrygghet på arbetsmarknaden, nedskärningar på A-kassan samt försvagade fackföreningar och kollektivavtal. De statliga ingreppen och fackföreningarna håller uppe lönerna och orsakar arbetslöshet. Sänkt skatt gör att företagen får mer pengar över och kan anställa fler. Avskaffad anställningstrygghet gör det lättare att lägga ner företag, omstrukturera och skapa något nytt. Gamla jobb och företag ska läggas ner, folk ska avskedas och kasta sig in i ständigt nya branscher. Så skapas maximal tillväxt och ständigt nya jobb.

Problemet med denna lösning är tryggheten och jämlikheten, två socialdemokratiska värden som stryker med på kuppen. När bidrag och A-kassa sänks tvingas folk ut på låglönemarknaden och desperat ta vilket jobb som helst. Kvaliteten och lönen på de jobb som skapas är oftast usla. När skatterna sänks och arbetskraften inte organiserar sig och ställer några krav tar företagen oftast ut överskottet i vinst istället för att anställa fler. Är detta verkligen ett pris vi vill betala för en gnutta mer tillväxt?

I Sverige betalar alla skatt och ger en del av sitt arbete för att garantera alla människor en trygg stabil grund i samhället. Men välfärden kritiseras och håller på att luckras upp av den borgerliga alliansen. Man säger att vi inte har råd och att vi måste arbeta mer. Detta stämmer inte. I dagens rika Sverige räcker det med att alla arbetar någon timme per dag för att vi ska klara av mat, husrum och sjukvård. Jobbfrågan handlar egentligen om vad vi ska göra med all fritid vi har. Vi har råd att ligga på soffan större delen av veckan om vi vill. Men människor vill hellre göra saker om dagarna, meningsfulla roliga saker. Att samtala med någon, att klippa gräsmattan eller att leka är mänskliga aktiviteter som är betydligt mer meningsfulla än att sälja kalsonger via telefon. Ordnar inte den fria marknaden meningsfulla sysselsättningar bör kommun, landsting och stat ordnar det.

Man säger även att tillväxten hämmas av trygghetssystemen. Men trygghet och jämlikhet är en förutsättning för tillväxt. Många stora uppfinnare och kreativa genin genom historien har tvingats arbeta och slita med bottenjobb och ta lån av släktingar och vänner för attöverleva. Tänk vad mycket mer de skulle kunna åstadkommit om de levt i en trygg välfärdsstat! Tänk vad alla människor i Sverige kan åstadkomma om samhället ger dem möjlighet att satsa på sina drömmar!

Om vi ger alla trygghet och förutsättningar att lyckas kan vi skapa en generation starka självsäkra ungdomar som utvecklar sina talanger fullt ut. Detta om något kan generera rekordtillväxt! Men tillväxt är aldrig målet. Målet för arbetsmarknadspolitiken ska vara att ge förutsättningar för människor att leva ett gott liv och utveckla sin inneboende potential. Målet är att varje människa ska kunna vakna varje morgon och tänka: vilken underbar dag jag har att se fram emot! Först då är vi nöjda.

Samuel Kazen SSU-Sigtuna

Dags att sätta stopp för iranska regimens kvinnoförakt – Av Rassoul Pourassad

Regimen i Iran föraktar kvinnor och behandlar de som andraklassens invånare. Men efter 31 års styre har man ännu inte lyckats få bukt på kvinnorna. Nu menar iranska ayatollor att jordbävningar är guds svar på kvinnans synder.

Det sägs att desperata tider kräver desperata åtgärder. Därför är det inte förvånande att den iranska regimens senaste utspel varit hopplöst och löjligt. Hujjat al-Islam Kazem Sedighi och Ayatolla Ahmad Jannati menar att ”lössläppthet” och ”dålig” klädsel är direkta orsaker till jordbävning. Under fredagsbönen uppmanade Ayatolla Ahmad Jannati därför alla kvinnor att uppföra sig bättre och dessutom be gud om förlåtelse för sina synder. I samband med detta har Tehrans polisstyrka meddelat att man ska ta hårdare tag mot dåligt klädda kvinnor.

För 20 år sedan föll apartheiden i Sydafrika. Idag frodas den i Iran. Enda skillnad är att idag särbehandlas kvinnor . Att vara kvinna i dagens Iran innebär en konstant hänvisning till längst bak i bussen, till andra sidan klassrummet och förbud att vistas i vissa rum. En kvinna i Iran är inte heller myndig, de behöver till och med sin mans tillåtelse för att lämna sitt hem. Inte ens inom rättsystemet värderas man särskilt högt. Vittnesmålet från en man är tillexempel dubbelt så trovärdigt som en kvinnas.

Det är nu 31 år sedan Iran blev en islamisk diktatur. Under dessa 31 år har regimen format samhället efter sitt ideal. Skolundervisningen i landet lär barnen att ”dålig klädsel” och promiskuitet resulterar i en evig plats i helvetet. Trots att folket, speciellt kvinnorna blivit hjärntvättade i 31 år, har man ännu inte lyckats få kvinnorna att underkasta sig diktaturens riktlinjer. Att regimen efter så många år, tillsammans med påstådd stöd från gud, inte lyckats få styr på folket är inget mindre än ett stort misslyckande. Läget för regimen idag är så desperat att man måste associera kvinnornas fria sinnen med synder som resulterar i naturkatastrofer.

Regimen menar alltså att jordbävningar inte sker på grund av rörelser i jordskorpan, utan de hävdar att iranska kvinnor syndar och jordbävningar är resultatet av dessa kvinnors synder.

Sverige däremot riskerar inte att drabbas av jordbävning, oavsett om vi bär bikini eller burka. Bikinin är lika lite ett hot mot världen som burkan är mot Sverige. Däremot är världen i konstant hot av en fanatisk och kvinnoföraktande regim, en regim som vi i väst fortsätter att förhandla med.

Iranska kvinnor blir misshandlade, våldtagna och mördade för sin strävan efter frihet och rättigheter. Trots detta är kvinnorörelsen i Iran stark. Den har lyckats stå emot en våldsam och förtryckande regim, men den behöver stöd, nu mer än någonsin. Frågan är hur länge till vi handlar med en regim som ser kvinnor som ett hot. Vi som bor i den fria världen har en skyldighet att hjälpa de vars röster äntligen nått oss.

Jag kommer därför aldrig blunda för orättvisa och förtryck. Tillsammans med de iranska frihetskämparna kommer vi att kämpa för frihet och rättvisa.
Det är bara dagar kvar till nästa enorma protester och årsdagen av valet 2009. Vi kommer att demonstrera, skriva artiklar och kräva rättvisa. Är du med i kampen?

Rassoul Pourassad SSU-Järfälla

——————————————

Vill du engagera dig i Iran nätverket?
rassoul [at] pourassad.com

 

 

Har alla rätt till frihet? – Av Dilan Apak

Det är inte det enklaste att skriva ett inlägg om Kurdistan och kurdernas situation, för var ska man börja? Hur ska man börja att skriva om något som omfattar så mycket, men ändå får så lite utrymme i våra tidningar, TV-apparater och politikers tal till folket? 

Och det var väl så det hela började, med frustrationen över att något så stort och på alla sätt rättsvidrigt fortsatte att hamna i skymundan till och med bland oss unga socialdemokrater. Tanken på att starta ett Kurdistanprojekt kom redan under våren 2009 men som det så ofta är behövdes en riktig känslostorm för att man ska hitta drivkraften att sätta igång något. På förbundskongressen i augusti kom den, sparken i baken som fick mig att inse att det var dags nu. För när jag satt där på trappen vid Uppsala konsert och kongress var jag så förbannad att jag nästan grät över hur kurdfrågan aldrig kom upp i talarstolen eller på lunchseminariet om Mellanöstern.  Där någonstans föddes Kurdistanprojektet.

Men jag var ju faktiskt aldrig ensam i min frustration, vi är många SSU:are som vill veta mer och det märks på Kurdistanprojektets seminarier. Vi är många och det vi gör är viktigt, viktigare än vad vi själva kanske tror. Vi har samlats sen i november för att tillsammans utforma ett projekt med syftet att lära SSU:arna och andra nyfikna mer om Kurdistan. För utan kunskapen om vad som har hänt och vad som händer med kurderna kan vi inte agera. Nu har vi suttit oss ner i såväl Lenet som i Sörmland och lyssnat på politiker, vanliga människor och varandra och sugit i oss kunskap.

Nu vet vi att situationen för kurderna i Syrien är ohållbar. Precis som i Palestina finns bosättningarna i de kurdiska områdena, till för att få bort kurderna. Vad än värre är att du inte kan äga ett eget hus om du är kurd. I Turkiet ser vi hur regeringen försöker att med små steg demokratisera landet medan de nationalistiska krafterna blir allt starkare. Kurdiska vuxna men även tusentals barn beskjuts och grips dagligen när de demonstrerar för sin frihet. Barnen som I Iran stödjer vi SSU:are gröna vågen i hopp om att demokratin snart ska kunna slå rot. Men omfattas verkligen kurderna av den här rörelsen, och var finns kritiken mot Iran som sätter dödsdomar på kurdiska ungdomar som de kallar guds fiender?

Ljuspunkten finns som de flesta vet i Irak där kurderna äntligen har fått självstyre och nu anses vara ett demokratiskt föredöme i Mellanöstern. Vår förhoppning i projektet är att snart kunna åka dit och träffa vår systerorganisation, partiet PUK:s ungdomsförbund, för att byta erfarenheter och framförallt: lära oss mer om den kurdiska kampen för att kunna ställa benhårda krav på våra svenska politiker att agera.

Till slut, svaret på rubrikfrågan om alla har rätt till frihet. Självklart tycker vi. Men världen har inte hunnit dit riktigt än. Och tills det händer är det vårt jobb att driva på processen. Så häng med i Kurdistanprojektet du också och var med och påverka. Tillsammans kan vi förvandla det här från kurdernas kamp till världens.

Dilan Apak - Stockholms läns SSU-distrikts Kurdistanprojekt

Säkerhetskänsla i Afghanistan – Av Aza Ali Cheragwandi

Antalet afghaner som tror att deras land är på rätt väg har ökat markant. Dessutom ökar stödet för utländska soldater som finns i landet, enligt en opinionsmätning som publicerades i måndags.

Landets president Hamid Karzai och hans styre får också ökat folkligt stöd samtidigt som få vill se talibanerna vid makten. Mätningen, som omfattade 1 500 personer i 34 afghanska provinser, visar att 70 procent tror att deras land är på väg i rätt riktning. Det är en ökning med 30 procentenheter jämfört med en mätning som gjordes ett år tidigare. 68 procent av dem som tillfrågats ger också sitt stöd till de amerikanska soldaterna och Nato soldaterna i landet, en uppgång med fem procent. 72 procent av afghanerna ger också Karzai mycket goda omdömen, vilket är en ökning med 20 procent jämfört med i 2009s mätning. 90 procent av afghanerna föredrar det nuvarande styret och bara 6 procent vill ha ett talibanstyre.

Det kan tyda på att ett land många förr gett upp på kanske nu är på väg till rätt spår igen. Detta är ju första gången de får riktig vila och känna en aning säkerhet på ungefär 80 år och det kommer vid ett perfekt tillfälle då det är sista halvåret kvar tills Obamas löfte om att dra tillbaka trupperna antingen besannas eller dras ut. Om det blir lite säkrare i Afghanistan kan Obama dra tillbaka trupperna ifrån Irak och börja planeringen av att dra tillbaka trupperna ifrån Afghanistan. Men att skicka hem de som stabiliserar själva landet är en ganska dum idé, då kan talibanerna som sitter och röker vattenpipa (Opium?) i bergen åka tillbaka in till Kabul, skjuta några ministrar och ta över igen. Eller så kanske Karzai bestämmer sig för att bli en tyrann för rikedomens och maktens skull, Afghanistan har ju haft en del falska ledare. Ta Talibanerna som ett exempel, de följer ju inte Koranens lära även om de använder Koranen som ett argument för deras agerande.

Det som skulle kunna lösa ett stort problem vore om världen kunde skicka dit några instruktörer som kan utbilda soldater och poliser medan andra länder skickar dit bilar och helikoptrar. För att sen kunna försäkra sig om att poliserna och armén håller sig ärliga och verkligen bryr sig om landet ska man ge en solidarisk lön. Då kan alla amerikanska soldater och Nato soldater åka hem till sina familjer igen och Afghanistan skulle då kunna påbörja sin långa väg mot Demokrati.

Aza Ali Cheragwandi – SSU Upplands-Bro

Ett historiskt avtal mellan Armenien och Turkiet – Av Faradj Koliev

Ett historiskt avtal om diplomatiska förbindelser och öppnandet av gränsen mellan Armenien och Turkiet har slutits. Nu återstår att det turkiska parlamentet godkänner avtalet.

 Avtalet är inte problemfritt och förhandlingarna var inte heller problemfria. Både Armenien och Turkiet hade höga förväntningar på hur avtalet skulle se ut – men utomstående aktörer har visat sig vara effektiva i påskyndandet av processen. Avtalet skulle kanske aldrig ha blivit verklighet om inte medlare varit inblandade. Det intressanta är att båda länderna gick med på att kompromissa och komma överens om ett viktigt och historiskt avtal.

Avtalet ger hopp – hopp om politisk stabilisering och ekonomisk uppsving, hopp om rättvisa och demokratisering i Turkiet och i hela Kaukasus. Hoppet är starkare när det första och viktigaste steget har tagits. Detta steg kommer förhoppningsvis att leda till samarbete och kommunikation!

Men allt är inte svart och vitt och det finns mer än nog med problematiska områden och utmaningar innan öppnandet av gräsen, ekonomisk utveckling och demokratisering kan sätta igång.

Många är nöjda eller missnöjda med avtalet. Det finns starka konservativa krafter i Turkiet liksom i Armenien som är emot samarbete, diplomatiska förbindelser och mot ett öppnande av gränsen. De vill tala i hela folkets namn och verka för ett bibehållande av status quo. Nu är det inte fullt så enkelt – det finns en hel härva av konflikter.

Öppnandet av gränsen kommer troligtvis att ta flera månader eller år. Innan avtalet genomförs måste några viktiga konflikter lösas och lösningen förutsätter kompromissvilja hos bägge länder. Utan kompromissvilja kommer avtalet att förbli en misslyckad symbol för superstater. Huvudkonflikterna är: folkmordet på armenierna och Nagorno-Karabach. Armenien vill att Turkiet erkänner det armeniska folkmordet innan relationerna kan förbättras, vilket Turkiet vägrar att göra. Turkiet i sin tur kräver ett stopp på ockupationen av Nagorno-Karabach innan man öppnar gränsen till Armenien. Den azerbajdzjanska regeringen har gång på gång försökt pressa Ankara och nämnt att de förmånliga priserna på gas och olja kan komma att ändras. Från azerbajdzjansk sida finns en rädsla för att förbättrade relationer mellan Turkiet och Armenien kommer att innebära ett indirekt erkännande av Armeniens rätt till det ockuperade området Nagorno-Karabach.

Stabiliseringen av hela Kaukasusområdet har aldrig varit så nära. Med försiktiga åtgärder kan man stabilisera och senare demokratisera Kaukasus och Turkiet. Ekonomiskt samarbete mellan dessa länder kan bli det första steget mot en stabilisering av hela området. Det är inte längre hållbart att verka för status quo – vilka skulle leva tillsammans om inte grannationerna?

Det är viktigt att ta hänsyn till de konflikter som råder mellan Turkiet, Armenien och Azerbajdzjan för att inte destabilisera området. USA, Ryssland mfl. borde ha lärt sig av sina misstag på andra områden – stabilisering är en process och ingenting som sker över en natt. Det krävs mycket kunskap och många oberoende aktörer för att förverkliga en stabilisering. Ett stopp på ockupationen av Nagorno-Karabach kräver en lösning på flyktingfrågan. Om ett samarbete inleds och situationen förbättras, kommer alla att vinna på det i det långa perspektivet.

Min vision är att se Turkiet och hela Kaukasus som fullvärdiga medlemmar av den europeiska unionen. Öppnandet av gränsen ger stora förhoppningar om att Turkiet kommer att komma med EU och kommer också att leda till bättre ekonomisk utveckling för Armenien som idag är nästan helt beroende av Ryssland. Ett stopp på ockupationen av Nagorno – Karabach ger hopp om stabilisering i Kaukasus och i de berörda länderna. Att satsa på militära resurser och föra propaganda mot varandra är inte längre hållbart.

Avtalet är historiskt och utan kompromissvilja skulle det aldrig ha kommit till stånd. Nu krävs det mer av kompromissvilja för att gå vidare och inleda ett grannsamarbete och på detta sätt bidra till en hållbar samhällsutveckling. De ekonomiska fördelarna kan bidra till att länderna börjar samarbeta i demokratisk anda. Kompromissvilja och rättvis resursfördelning är grundläggande förutsättningar för en hållbar process.

Faradj Koliev SSU-Solna